28.10.2012, 09:48
Till Hedborn
Det flydda seklets tunga aftondimma.
Giftångande, ännu vill rufva jorden;
På Söderns rosenlund, pa snön i Norden,
Än blickar skygg ett nyfödt tidhvarfs strimma.
Du ser den månlikt genom natten glimma,
Utöfver öcknarna, förtrycken, morden,
Med mystisk glans; snart, Dagens gudom vorden,
Hon helsar vintrens land med vårens timma.
Emot sin bonings herrliga ruiner
Syns Poesien, baunlyst än, sig luta,
Hög, tankfull, stum, att se, hvad natten lider.
Gestalten vinkar: redan östern skiner;
Der målet är; din flygt ditåt ej sluta!
Snart börjar Phoebus nya segerstrider.
Det flydda seklets tunga aftondimma.
Giftångande, ännu vill rufva jorden;
På Söderns rosenlund, pa snön i Norden,
Än blickar skygg ett nyfödt tidhvarfs strimma.
Du ser den månlikt genom natten glimma,
Utöfver öcknarna, förtrycken, morden,
Med mystisk glans; snart, Dagens gudom vorden,
Hon helsar vintrens land med vårens timma.
Emot sin bonings herrliga ruiner
Syns Poesien, baunlyst än, sig luta,
Hög, tankfull, stum, att se, hvad natten lider.
Gestalten vinkar: redan östern skiner;
Der målet är; din flygt ditåt ej sluta!
Snart börjar Phoebus nya segerstrider.