08.02.2018, 17:41
Börje Norling
1873-1906
Jern.
Han hårdnat, sägs det, uti lifvets strid,
Hans hjerta fick, som jern, i köld sig härda;
Hans längtans lågor blefvo så förtärda,
Nu komma sist de honom föga vid.
En gång dock, sägs det, var han ljus och blid,
Hans kärleks drömmar utaf hoppet närda;
Om då en vänlig blick de aktats värda,
Ack till hur mycket var det då ej tid!
Lätt är att forma jernet, då det glöder,
Då tager villigt det en ny gestalt;
Snart än en gång det stelnadt är och kallt.
Så hammarslagen fruktlöst man föröder, —
Så slår man fruktlöst på hans hjertas dörr,
Nu mera blir det aldrig mjukt som förr.
.
1873-1906
Jern.
Han hårdnat, sägs det, uti lifvets strid,
Hans hjerta fick, som jern, i köld sig härda;
Hans längtans lågor blefvo så förtärda,
Nu komma sist de honom föga vid.
En gång dock, sägs det, var han ljus och blid,
Hans kärleks drömmar utaf hoppet närda;
Om då en vänlig blick de aktats värda,
Ack till hur mycket var det då ej tid!
Lätt är att forma jernet, då det glöder,
Då tager villigt det en ny gestalt;
Snart än en gång det stelnadt är och kallt.
Så hammarslagen fruktlöst man föröder, —
Så slår man fruktlöst på hans hjertas dörr,
Nu mera blir det aldrig mjukt som förr.
.